Grunden till allt

Efter att ha legat sjuk med Covid i x- antal dagar och varit hemma isolerad från allt från utsidan men även från mina barn så inser jag hur mycket vi tar för givet i livet. Trots att jag är en person som ofta utövar tacksamhet så slutar jag aldrig att förvånas över hur mycket vi har att vara tacksamma för. 

Efter att ha känt svårt att andas, svårt att röra leder och muskler, svårt att ställa sig upp raklång, efter att ha insett hur skönt det är att inte hela tiden ha huvudvärk eller en sån sak som kärlek, att kunna ge- och få kärlek, så inser jag hur mycket jag saknar av det som jag har framför mig varje dag i vanliga fall. 

Barnen har varit isolerade i sitt rum sedan jag och min man fick svaret positivt på Corona testet. De har klarat sig för att de sover, äter och är på sitt rum hela dagarna. Även om det låter hemskt men så har de faktiskt klarat sig. 

Nu i efterhand så känner jag mig så tacksam för min hälsa, så tacksam för att min kropp orkar bära upp mig ur sängen varje dag, tacksam för att jag kan andas utan problem eller maskiner, tacksam för att jag lever utan konstanta kroniska smärtor i kroppen, tacksam för att mina leder, muskler och kropp fungerar utan smärta och problem. 

Vad starka våra kroppar är, vad fina de är, vad tacksamma vi borde vara var dag för att kunna andas, röra oss, gå upp, ner, böja oss etc. Våra fina kroppar, i alla dess former, tack.